När ens hälsotillstånd är en gåta som förhoppningsvis snart är löst

Okej, som ni märker är det svårt för mig att hålla en jämn uppdatering på bloggen. Livet går lite upp och ner och jag tänkte dela med mig om varför. Here we go!

Allt började 23 dec 2017 då jag blev sjuk, vilket inte är så konstigt då influensan härjade vilt och att jag hade umgåtts med många barn. Jag fick svullna körtlar i ansiktet och såg ut som en liten hamster. Svullnaden gick ner efter några veckor och då började jag få blåsor i munnen. Jag har aldrig haft blåsor i munnen och jag gillade det inte. Det var obehagligt och det gjorde ont. Jag köpte hem munskölj som är mot blåsor och det blev bättre, men blåsorna kom tillbaka hela tiden.

Två månader senare började jag fundera på om jag hade vitaminbrist. Jag bokade en tid hos en läkare och fick ta prover som visade att jag hade både järnbrist och d-vitamin brist. Vad bra, tänkte jag, då är jag tillbaka igen om någon månad. Så blev det inte tyvärr.

Jag hade fortfarande svullna lymfkörtlar, munnen var ofta svullen och jag var vit nere på tandköttet (såg typ ut som fetaost) och ibland vaknade jag med lite större läpp än vad jag hade innan jag hade gått och lagt mig. Inget jag reflekterade över då det alltid gick ner ganska snabbt ändå.

Runt påsk eller i slutet av april (minns inte exakt) upptäckte jag en ganska stor knöl under hakan. Bokade tid hos läkaren på en gång. Väl hos läkaren berättade jag om min mun och om min knöl. Jag fick göra ett halsprov (visades negativt) och ett prov för att se om jag hade en infektion i kroppen. Det visade sig att jag hade en liten infektion och jag fick värktabletter utskrivna. Jag skulle äta de i två veckor och sedan komma på ett återbesök.

De här tabletterna hjälpte inte så mycket. En morgon vaknade jag med en svullen kind och läpp. Jag såg helt galen ut. Jag åkte till närakuten och fick komma in på en gång då de trodde jag hade en allergisk reaktion. Jag förklarade för dem att jag inte känt av pollen under denna vår och att det här måste vara något annat. De tog lite prover på mig och allt visades bra. Jag fick antibiotika som jag skulle äta i 10 dagar. Toppen, tänkte jag, nu kanske det äntligen skulle bli bra.

Under min antibiotikakur kände jag att det här biter inte. In på dag sju svullnade läppen upp igen och då förstod jag att det här är någonting annat. Då jag var i Kroatien kunde jag inte göra så mycket mer än att gråta några tårar och sen njuta av att jag hade semester.

Väl tillbaka hemma då antibiotikakuren var över, svullnade läppen upp igen och väldigt mycket. Jag hade fortfarande fetaost-grejen i munnen och det kändes inte bra. Jag bokade tid hos tandläkaren då jag tänkte att de har koll på munnen. Jag fick en tid och de hade ingen aning om var det var. De ringde läkare på KI för att rådfråga, och gav mig sedan kortison-munskölj och ett annat munskölj. Jag höll på det munsköljen i hela FEM veckor utan resultat.

Bokade in en ny tid hos min läkare. Han tittade i min mun och sa att jag hade svamp. Det var inget snack om saken. Jag fick gå till labbet för att ta prover i munnen och så fick jag svampmedicin som jag skulle äta i 10 dagar.

Några dagar efter svullnade munnen och läppen upp igen och jag tog en drop in tid hos min läkare igen. Han sa att enligt testet hade jag inte svamp och han nu inte visste vad han skulle göra. Det här var en gåta. Eh, jaha, tänkte jag. Något är ju fel hos mig och jag behöver hjälp.

Han skickade en remiss till en specialist inom öra, näsa, hals och så skrev han ut allergimedicin för det kunde ju vara en allergi som jag hade.

Uppgiven gick jag ifrån läkaren och skrev en egen-remiss till astma och allergi. Fick svar några veckor senare där de skrev att jag inte får en tid, men att de ser att jag har pollen och att jag antagligen har en korsreaktion och jag skulle därför undvika trädnötter, stenfrukter, morötter och kiwi.

Jaha, då var det dags att ta reda på vad jag inte kan äta och vad jag kan äta. Jag började skriva kostdagbok och ja, jag reagerar ju på typ allt då läppen svullnar/de upp titt som tätt. Bilden nedan är från Lofoten några dagar senare efter mitt läkarbesök. Både kinden och läppen svullnade upp som ni säkert kan se.

I onsdags fick jag äntligen komma till läkaren. VILKEN BRA läkare! Varför fick jag inte honom från start?! Han var så noga och tog mina besvär på största allvar.

Han började med att rycka bort bitar från mitt tandkött för ett prov och ja, jag hade bedövning och kände ingenting. Dock blödde jag ganska friskt, haha. Därefter fick jag göra ultraljud på min hals, mina lymfkörtlar och på min knöl under hakan. Därefter skickade han tre remisser. En till Radiumhemmet för en punktion i knölen och där var jag igår. Han skickade även remiss till specialist-tandläkare och en remiss till KI.

Hur bra som helst att jag äntligen får bra hjälp med det här. Dock kan jag säga att känslomässigt har det varit en bergodalbana. Igår var jag så nervös att jag till slut fick feber, haha. Sjukt! Så idag är jag inte så kaxig. Jag vilar upp mig inför en festlig helg.

Som ni märker har det varit ett märkligt år. Det kunde såklart ha varit värre och jag är så oerhört tacksam att jag mår så pass bra att jag kan jobba som vanligt och umgås med vänner. MEN jag längtar längtar efter att må bra på riktigt och att kunna träna på riktigt. Nu håller jag tummarna på att allt detta är över snart!