Att säga upp mig från tryggheten för att våga ta mig an nya utmaningar och möjligheter i mitt liv har varit en av de bästa sakerna jag gjort i min karriär. Jag är otroligt tacksam att det gått bra och att jag trivs med det jag gör. Samtidigt så ifrågasätter jag ibland mig själv om vad jag håller på med och vart jag är på väg. Vad vill jag göra? Hur ska jag nå dit? Vad krävs det från mig. För det är ju just det, jag är min egna chef och tar besluten i mitt företag.
När jag var i uppstarten (vilket jag ser mig själv fortfarande att vara i) tyckte jag att varje tusenlapp som kom in i företaget var en seger. Jag var så jädrans stolt över mig själv. Nu har det typ blivit en vana och jag vill ha mer och har svårt att bara chilla och njuta. För varje ny affär borde jag fira och klappa mig själv på axeln för, men tro mig det är svårt att tänka så. Dock är det något jag ska jobba och bli bättre på.
Ibland träffar jag på bekanta som säger att det verkar gå så bra för mig och blablabla. Det är ju superkul att höra att de tycker det, men jag själv känner ju att det borde gå ännu bättre. Jag vet inte om jag är knäpp och inte kan se att det går bra ibland eller att jag jämför mig med andra fast jag inte har en aning om vad de drar in. Kanske en blandning av allt.
Jag skrev lite om det här på instagram och fått kommentarer där mina följare skriver om deras erfarenheter kring att vara egenföretagare. Så härligt att läsa deras kommentarer, pepp och att allt inte är en dans på rosor. Du som är egenföretagare och läser det här blogginlägget, kan inte du kommentera och berätta dina erfarenheter.
