Prestationsångest vid löpning

Jag vet inte vad det är med löpning som får många att skruva på sig och säga något i stil med “nej, jag kan inte springa”. För det första, alla som har två ben och inte har några skador kan springa. Sen kan man alltid träna på tekniken, muskulaturen och uthållighet/kondition för att utvecklas. 

Är det kanske så att löpning ger dig prestationsångest? Är det något från barndomen som sitter i?
När vi springer får vi ofta bekräftat på vilka som springer snabbt och vilka som inte gör det. Är det därför det kanske känns jobbigt? 

Det är nog olika för alla och jag kan ju faktiskt börja med att berätta min erfarenhet kring det. Som några av er kanske redan vet, har jag inte varit ett fan av löpning.

Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gjort att jag hellre utfört andra aktiviteter än löpning. Jag har aldrig känt mig som en löp-tjej då jag hellre dansat och undervisat i andra konditionskrävande klasser. Nu när jag skriver så vet jag faktiskt varför jag inte sprang. Jag tyckte det var trist…och det sjuka är att jag sa det innan jag ens hade testat på det.

Nåväl, så kom dagen då jag anmälde mig till Tough Viking 2016 – 15 km, 1,5 MIL! Jag började springa intervaller och jogga 5-6 km under mina håltimmar på jobbet för att förbereda mig inför loppet. Intervallerna och löpturerna gick ju hur bra som helst, och det var till och med roligt. Även loppet gick jättebra, men jag fokuserade inte så mycket på själva löpningen utan mer på att klara alla hinder som jag tyckte var så kul. Några månader senare gick jag en utbildning inom löpteknik och jag förstod och fick känna på hur det känns att vara lätt som en fjäder, hur du får fart fram och hur du ska springa. Det gjorde mig mer intresserad av löpning och det var faktiskt ganska häftigt.

Året efter fick jag en hel del startplatser till flera olika lopp. Jag tackade ja till alla loppen och sprang dem. Det var ju kul! Tiden brydde jag inte så jättemycket om då jag tränade och fokuserade på att springa med en god teknik.

Mitt sista lopp jag sprang det året (alltså förra året) var i oktober. Little did I know…fyra månader senare fick jag förfrågan om att bli Adidas Runners Coach. Förstår ni hur sjukt det är? Från att ha varit en person som inte brytt mig så mycket om löpning till att verkligen gilla det.

Det är min historia inom löpning. Mina tips till dig som är sugen på att jogga/springa fast känner som jag gjorde för bara några år sedan är: Anmäl dig till ett lopp själv eller med några vänner och träna inför det. Var med oss på Adidas Runners där du kan välja på intervallpass eller distanspass. Ställ inga orimliga krav på dig själv. Spring för att du vill och för att det är kul. Inte för att du ska vara snabbare än någon. Släpp all prestation och låt dina ben jobba! 

Berätta, vad är din relation till löpning?