Balans i livet

Jag har egentligen tänkt skriva om detta ämne flera gånger. Någonstans ogillar jag att visa mig sårbar, men jag tycker det är viktigt att vi pratar om det. Jag vet att jag inte är ensam om att må såhär. Idag har jag bestämt mig för att skriva om stress.

Titt som tätt får jag magkatarr och det är det värsta jag vet. Jag tror att allt började för fyra år sedan då väldigt mycket hände i mitt liv samtidigt som jag körde på i 180. Jag jobbade, pluggade, tränade, umgicks med vänner och mycket därtill. Semester visste jag inte ens vad det var. Det resulterade till ett besök på akuten en sommar. På akuten fick jag beskedet att jag hade anemi (blodbrist) vilket ett stressigt liv leder till när du inte hinner äta. Jag blev sjukskriven i två veckor, inte på grund av anemin utan mer för utbrändhet. När två veckor hade passerat körde jag på som vanligt igen, men var mer noga med kosten då. Det som också hände var att en utredning startade under ett års tid för att ta reda på varför jag fått anemi. Jag fick göra ett flertal olika tester, men inget hittades. Det var bara att fortsätta på med livet, men min mamma sa åt mig på skarpen att jag var tvungen att börja säga nej till roliga saker med, eftersom att det också är en stress. Så jag gjorde som min mamma sa och det kändes ganska bra.

För ca 1 1/2 år sedan började allt om igen. Jag var på ett ställe i mitt liv där jag inte trivdes och min kropp började säga ifrån. Inte med anemi den här gången eftersom att kosten hade jag börjat sköta riktigt bra. Nä, nu började kroppen säga åt ordentligt på ett helt annat sätt. Jag kunde vakna mitt upp i natten och må så sjukt illa. Illamåendet tog över och jag fick springa fram och tillbaka till toaletten för att kräkas. När det inte kom upp mer än galla tog magonten över och det var den sjukaste känslan någonsin. Låg och hade ont i magen tills jag somnade av utmattning. Denna händelse har hänt ett flertal gånger och händer fortfarande då och då. I natt hände det och då bestämde jag mig att det var för sista gången. 

Från och med idag ska jag börja ta hand om mig. Jag ska börja prioritera min fritid, inte jobba sex av sju dagar utan försöka hitta en balans med jobb, vänner, familj och fritid. Det kommer inte gå över på en natt, men jag måste börja någonstans.

Jag vill avsluta inlägget med att säga att jag förstår er som inte vet vad det här är, att ni inte förstår helt och hållet för det är svårt att förstå, jag vet. Många tänker säkert och fler har sagt till mig att “Du måste sluta stressa”. Helt ärligt, det är typ det värsta du kan säga. Att bara sluta med att ha en inre stress är inte lätt, speciellt inte när jag inte är den typen som kan bara sätta mig ner och rulla tummarna och vara nöjd med det. Jag älskar ju livet, att vara aktiv och utnyttja livets alla goda stunder. Men sen har vi det där ordet, balans.

Ni får jättegärna dela med er om egna erfarenheter, om hur du tänker angående stress och om du kanske har några bra tips på att bli bättre att hantera stressen.